Borrelia (Lymes sjukdom/Lyme borrelios) – en sjukdom som överförs av fästingar

Skogsfästingen (Ixodes ricinus) är ett spindeldjur i kvalsterfamiljen (inte en insekt) som allt fler i Nordeuropa har fått stifta bekantskap med i takt med att vintrarna har blivit mildare och mildare. Den lever på att suga blod från djur och fåglar (samt människor) och är ökänd för att bära och sprida olika sjukdomar, varav borrelios/Lymes sjukdom är den mest kända. Sjukdomen orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi som har skogsfästingen som värddjur. Borrelia är den vanligaste typen av så kallad vektorburen smitta i Europa och sjukdomen har flera stadier.

 

De flesta som antingen har blivit bitna av en fästing eller sett en fästing har, i de allra flesta fall, sett en vuxen honfästing med det karakteristiska lilla svarta huvudet och en stor blågrå bakkropp som är fylld med blod. Om fästingen får «vara i fred» under tiden den suger blod kommer den efter hand att släppa taget om sin värd och gräva ner sig i marken, där honan lägger sina ägg. När dessa kläcks kommer de små fästinglarverna, som är ca 1 mm stora, att hitta en värd och suga blod från denne i ett par dagar, innan den släpper taget och ramlar ner på marken. Under de kommande månaderna omvandlas den till en nymf som på nytt försöker bita sig fast på en värd. Efter att nymfen har sugit blod påbörjas en mognadsprocess, under vilken den omvandlas till en vuxen fästing.  Både larverna och nymferna kan suga blod från människor men de är svårare att upptäcka, dels för att de är så små och dels för att de snabbt faller av, t.ex. när man kliar sig. Ändå anser man att det är fästingnymferna som står för de flesta fall av infektion med borrelia, inte den vuxna fästingen (!).

 

Borreliabakterien kan endast överföras till människor/djur via fästingbett och det kan ta upp till en månad innan man märker att man har blivit smittad. Borreliabakterien upptäcktes så sent som 1982 men själva sjukdomen, Lymes sjukdom/Lyme borrelios, beskrevs redan i mitten av 1970-talet, då en stor grupp barn utvecklade akut ledinflammation (artrit) i staden Lyme, som ligger i Connecticut, USA. Ledsmärtor till följd av infektion i lederna är ett av de tidigaste symptomen på sjukdomen.

 

Borrelia kan delas in i tre stadier: tidig lokaliserad infektion, tidig disseminerad infektion och sen/persisterande infektion (även kallad kronisk borrelia).

 

En tidigt lokaliserad infektion kännetecknas av ett karakteristiskt utslag som kallas erythema migrans, som visar sig som en röd ring runt själva bettstället. Inte alla som blir smittade får detta utslag, och vissa personer kan få utslag på flera ställen på kroppen. Feber, nedsatt allmäntillstånd och huvudvärk är andra symptom som manifesterar sig i det tidiga stadiet. Om sjukdomen inte behandlas kan den övergå i en s.k. tidig disseminerad infektion och då kan man få inflammatoriska förändringar i flera organ, vanligtvis i nervsystemet och i hjärtat, men stora variationer förekommer. Om man har besvär/symptom som varar i mer än ett år kallas detta försenmanifestationer. Dessa ger primärt symptom från nervsystemet så som trötthet, depression och förlamning, men även ledsmärtor.

Denna mer kroniska form har fått ökad uppmärksamhet under senare år och det pågår idag mycket forskning inom området.